Tack mediciner. Det ser ut som att ja tål er va? Hela överarmarna och hela låren. Mys. Nu, för snabb nedtrappning för att de ska vara trevligt. Men tydligen nödvändigt när man blev allergisk emot den. Hm. Igår hade ja "min pojke" här. Han va glad o busig o hade spring i benen. Vi va i trädgården o mitt i allt ser ja buset i hans ögon and off he go! Sticker iväg (ja bor mitt i stan ska tilläggas) o ja ska springa efter. Håller mitt knä för sånt? Svar nej. Ramlar o landar på mitt sjuka knä. De va väl sådär kul. Allt slutade dock bra me pojken. Och de e på nåt sätt huvudsaken. Nu, sängen o iPod. Natta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar